Det är en nationell lag som styr hur godstransporter inom Sveriges gränser ska genomföras. Den omfattar alla aktörer som deltar i transportkedjan och fastställer regler för ansvar, försäkringar och ersättning vid eventuella problem. Genom lagen får både transportföretag och kunder en tydlig ram för hur rättigheter och skyldigheter ska fördelas.
Lagen om inrikes vägtransport har som huvudmål att reglera ansvarsfrågor och skapa en transparent marknad. Den är baserad på internationella konventioner som CMR-avtalet men är anpassad för svenska förhållanden. Ett centralt fokus är att säkerställa skydd för godsets ägare vid skador, förseningar eller förluster.
Transportörer har en skyldighet att leverera godset oskadat och i tid. Vidare kräver lagen att avtalsvillkor för transporter specificeras tydligt i avtal mellan parterna. Den definierar även maximala ansvarsbelopp vid skador, vilket minskar risken för otydligheter och tvister.
Lista över viktiga skyldigheter för transportörer:
Lagen ger tydliga riktlinjer för vilka rättigheter både kunder och transportörer har. Kunden har rätt till att få sitt gods transporterat i enlighet med överenskommelser, medan transportören skyddas mot oskäliga krav, förutsatt att lagen följs.
Om godset skadas, förloras eller levereras för sent har kunden rätt till ersättning enligt lagens regler. Beloppet baseras ofta på godsets värde, men det kan finnas gränser för maximal ersättning. Detta skyddar både kunder och transportörer från ekonomiska oegentligheter.
Transportören bär ansvaret för godset från avhämtning till leverans. Undantag kan förekomma, exempelvis vid force majeure-situationer som extrema väderförhållanden eller oförutsedda händelser bortom transportörens kontroll.
Lagen gäller specifikt för vägtransport av gods som sker inom Sverige. Den används för att tydliggöra rättsläget vid kommersiella transporter, oavsett om dessa sker via stora logistikföretag eller mindre transportörer.
Det finns vissa undantag från lagens tillämpning, exempelvis vid transporter av privat egendom utan kommersiellt syfte. Andra undantag kan vara när specialavtal eller branschspecifika regler används som ersätter lagens standardbestämmelser.
Lagen är en grundpelare i hur logistik och transport hanteras inom Sverige. Den skapar en standard som både små och stora aktörer måste förhålla sig till, vilket gynnar förtroendet för branschen som helhet.
För att underlätta tillämpningen av lagen används ofta standardavtal, såsom Alltrans 2007. Dessa avtal specificerar ansvarsfrågor och övriga villkor, vilket gör det enklare för både transportörer och kunder att förstå sina rättigheter och skyldigheter.
Transportören är ansvarig för skador som uppstår på godset under transporten, men ersättningen kan variera beroende på hur mycket det skadade godsets väger (brutto) vid inrikes transporter, då det ofta ersätts per kilo.
Lagen om inrikes vägtransport är tillämplig på avtal om godsbefordran med fordon på väg mellan eller inom orter i Sverige, om avtalet avser befordran mot vederlag.
Tvister mellan kund och transportör kan hanteras genom förhandlingar, medling eller rättsliga processer. Standardavtal som Alltrans 2007 har tagits fram för att underlätta hanteringen av sådana tvister.